Jag visste inte vad riktig lycka var förräns Emma kom till världen (o8-o5-19), det är den största lycka jag någonsin kännt.. Finns inget större än just den lyckan, att kämpa tillsammans med sitt barn i magen för att hon/han ska komma ut och få leva sitt liv utanför magen.. Teamwork vill jag kalla det ; )

Efter det har det gått upp och ner, ner och upp, fram och tillbaka.. Ja, you name it.. Har varit en resa utan dess like.. Mina vänner som känner mej vet vad jag menar iaf ;P

Men iaf.. (1o-1o-2o) Det är det största som hänt mej, ja sedan att Emma kom till världen och det känns fortfarande konstigt.. Jag vet nog inte riktigt hur jag ska förmå mej att känna =S Men jag vet bara att jag känner lycka, glädje och en enorm lättnad.. Så ja, det är bra =) Och jag VET att jag förtjänar detta, Emma får det bäst på detta vis och det är huvudsaken.. Jag har kämpat halvt ihjäl mej för min lilla ögonsten som jag gör precis vad som helst för, och jag tycker att jag har visat det nu, lite grann iaf, hehe !

Samtidigt har jag kämpat halvt ihjäl mej för min egen skull i flera år.. Och det har nu gett resultat, som jag hoppas håller i sej. Jag kommer inte klara av mer karusellåkningar. Upp och nergångar kommer jag ju vara med om hur mycket som helst i livet, det är jag väldigt medveten om.. Men det får man ta då, på bästa möjliga sätt !


Men nu är det bara så att.. JAG ÄR LYCKLIG !