Utvilad !

Hm, var nog riktigt länge sedan jag kände mej såhär utvilad.. Kan bero på att jag somnade 20,oo igår, vaknade upp o3 inatt och kikade datornn ågon minut för att sedan lägga mej igen ett par timmar.. Underbart ;D Orken, lusten, glädjen, ja det är mycket som kommer tack vare att man får vila ut riktigt avslappnat !
Emmsan på dagis och jag ska sätta på lite kaffe, fortsätta ta ett ryck ute på ballkongen och så dra lite med dammsugaren över golven.. Duschen sen och piggna till lite extra också..
Man får passa på att göra så mycket man bara kan när orken sitter i, för man vet aldrig när det vänder och då orkar man nästintill ingenting !
Och jag tror fortfarande stenhårt på att genom att gå hemma, tro att man är dödssjuk, käka medicin gör att man bara mår dåligare, och gör man inget åt det, ja då får man skylla sej själv, gå hemma och tycka synd om sej själv, vart kommer man med det ? INGENSTANS !
Nä fy fan, skulle aldrig vilja utsätta Emma för något sådant, det är ju inte barnens fel att det finns de föräldrar som mår dåligt, men det är så lätt för de små att tro att det är de som gör något fel och att det är därför mamma/pappa mår dåligt, och det gör mej fruktansvät ledsen !
Det är klart att man måste få må dåligt, men har man en inställning att man ALDRIG blir "frisk" ja då blir man nog inte det heller, då har man bara sej själv att skylla..
Det är väl klart att ingen människa kan gå och må bra hela dagarna, man måste få vara ledsen, arg, ha ångest.. Det tillhör ju livet alla dessa blandade känslorna !
Men jag vet att man kan resa sej när man legat på botten, det kan ta oerhört lång tid men ju mer man kämpar, kommer till insikt och vet vad som kan göras för att man ska kunna komma på fötter igen och ger sej fan på att man ska klara det, då gör man det också ! Så många gånger jag har sagt "Åh nu mår jag bra, nu kommer det bli bra igen" det är nog något man ska försöka undvika, inte tänka på det psykiska för genom att man gör det så blir det bara värre, och det är inte ett dugg jävla roligt !
Man får försöka ta små steg i taget helt enkelt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0