Jag skriver enbart för min egna skull, inte för andras och för att jag vill blotta heeela mitt liv för okända folk, men jag tror dock att genom att få skriva av sej såhär så ger man sej själv en liten spark i arslet och får ett ganska positivt perspektiv på allra minst sej själv ! För man kan inte göra alla andra till freds jämt och det ska man inte behöva heller, bara man mår bra i sej själv ! Något jag kämpar med, har gjort i flera år och med rätt inställning så funkar nog det mesta ! Att äta mediciner för att man ska må bra funkar för många, men att tro att mediciner ska få en att må toppen, fungera, bli pigg och glad det är inget att sträva efter, vissa behöver det för olika besvär (oftast psykiska) men det krävs såå mycket mer än att bara peta i sej sina mediciner och tro att man ska må bra resten av livet.. För det funkar inte så ! Och att folk med ångest, deppressioner och allt annat som de flesta verkar se som sjukdomar känns ganska tragiskt för det är INGEN sjukdom att leva med psykiska besvär, och visst är det bra att det finns mediciner som får en i bättre balans, men om man tänker på alla biverkningar det kan ge så är det inte så jävla skoj ! Att aktivera sej, ta dagliga promenader, äta sunt och se till att ha en så bra inställning som möjligt (vilket inte är det lättaste för många) ger ändå fruktansvärt mycket !